Svensk ordbok 2009, webbversion

föra me´d sig verb förde fört, pres. för för·de●äv. fast sammansättn. (i modifierad form), jfrmedföra ha som följd NollJFRcohyponymmedföra 2cohyponymorsaka en breddning av vägen skulle föra med sig en stark ökning av trafikenföra med sig ngt/SATSsedan 1528Subst.:vbid1-160495medförande