Svensk ordbok 2009, webbversion
föra me´d sig
verb förde fört, pres. för
för·de●äv. fast sammansättn. (i modifierad form), jfrmedföra
ha som följd
NollJFRcohyponymmedföra 2cohyponymorsaka
en breddning av vägen skulle föra med sig en stark ökning av trafikenföra med sig ngt/SATSsedan 1528Subst.:vbid1-160495medförande